Möt Peter Folke
När man knackar dörr lär man sig verkligen att ta folk. Din produkt och din sociala kompetens är de enda redskap du har. Jag skulle säga att det är den bästa skola man kan gå om man ska syssla med försäljning
Att jobba som revisor var inget för Peter Folke. Så istället anslöt han sig till sin morbrors importföretag i trävarubranschen.
– Jag sålde gipsskivor, spånplattor och annat byggmaterial till byggvaruhus, berättar Peter.
Det där var på 70-talet. Och det var ett beslut han aldrig har ångrat. Sedan dess har det mesta i hans yrkesliv handlat om försäljning.
– Under en period sålde jag sportkläder till företag, och under tre och ett halvt år var jag dammsugarförsäljare på Electrolux.
Hur var det?
– Intressant, bra inkomst och framför allt väldigt lärorikt. När man knackar dörr lär man sig verkligen att ta folk. Din produkt och din sociala kompetens är de enda redskap du har. Jag skulle säga att det är den bästa skola man kan gå om man ska syssla med försäljning.
Det där med att dammsugarförsäljare stoppar in foten mellan dörren och dörrkarmen, stämmer det, eller är det en skröna?
– Det var i alla fall inget jag ägnade mig åt. Känner du att den du har att göra med inte är intresserad är det bättre att knacka på nästa dörr istället för att spilla tid.
Vad är knepet bakom bra försäljning?
– För det första skulle jag säga att det är att erbjuda köparen något som han eller hon verkligen vill ha. Visst går det att lura på folk saker, men det är aldrig särskilt lyckat.
– Sedan gäller det att hjälpa kunden i beslutsprocessen. Hjälpa dem att fatta ett bra beslut. Och det är ju precis samma sak det handlar om när man är mäklare. Kärnan i det uppdraget handlar ju om att göra affärer som alla parter har nytta av.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Grejen är ju att jag jobbar ganska mycket. Och det tänker jag fortsätta med trots att jag fyller 65 i år. Men kanske kommer jag att unna mig lite mer semester. Vi har ju villa och sommarhus i skärgården där har jag alltid något litet projekt på gång. Just nu handlar det om att slutföra en liten trappa ned till källaren. Och så finns det träd som ska fällas och förvandlas till ved så vi har något att stoppa i braskaminen.
Hur kom det sig att du blev mäklare?
– Jag hade kompisar från Electroluxtiden som gått vidare till mäklaryrket. Jag kände att jag ville testa något nytt, och på den tiden var det ganska lätt. Det som krävdes var en introduktionskurs på några månader.
Hur började du på Södermäklarna?
– Jag började på en annan firma och sedan drev jag eget under en period. Jag kände den dåvarande ägaren till Södermäklarna och fick ett erbjudande om att öppna ett kontor i Enskede. Det är ju mina hemtrakter så det kändes helt rätt.
Enskede är fortfarande Peters område.
– Men jag säljer överallt söder om söder. Jag säljer en hel del nyproduktion. Man skulle nog kunna säga att jag utgör Södermäklarnas nyproduktionsavdelning. Det är lite annorlunda att inte ha ett fysiskt objekt att visa, att enbart ha ritningen som försäljningsunderlag. Men jag tycker det är kul.
Vad är det bästa med jobbet?
– Att det innebär stor frihet under ansvar. Att få ihop affärer. Det är alltid en lika skön känsla när en affär är klar.
Hur ska en bra mäklare vara om man frågar dig?
– En bra säljare. Det innebär att man i alla lägen måste se till kundernas intressen och hjälpa dem i beslutsprocessen. Det är nog många som inte fattar att det här i grunden handlar om försäljning. Det är därför många nyutbildade väljer att inte stanna kvar i yrket.
Vad representerar begreppet Söder/Söderort för dig?
– Det är hemma. Jag är uppvuxen i Sköndal och bor i Enskede sedan 30 år. Södermalm är stället där det händer. Många andra stadsdelar har nästan reducerats till sovstäder. Och söder om Söder ligger ju bara ett vargtjut från centrum. Kommunikationerna från Söderort är mycket bättre jämfört med många norrförorter.
Är det någon av alla bostäder du har sålt som etsat sig fast särskilt i ditt minne?
– Det är ju några stycken. Jag har försökt räkna och kommit fram till att handlar om fler än tusen. Ska jag plocka en blir det nog ett sött litet hus som jag sålde i slutet av 80-talet. Budgivningen slog alla rekord. Utgångspriset var 5,5 miljoner men slutpriset blev 7,5. För mig blev det en provision som fick mig att baxna, men säljaren var lika lycklig som jag. Efter det fick jag också sälja huset som säljarens mor bodde i.
Hur ser din egen drömbostad ut om du kunde välja helt fritt?
– Om jag skulle flytta skulle det bli till en trea eller fyra med en jätteterrass i sydvästläge. På den skulle jag grilla under sommarkvällarna.